Hon sparade lite på dem, men efter 10 månader kom de fram... Första tänderna! På bilden ovan kan man skymta två små risgryn i underkäken. I flera månader har jag ursäktat mig med "Det är nog tänder på väg..." så fort hon varit extra grinig. Nu kom de och vi har knappt märkt av det. Ingen feber eller andra tråkigheter så vi känner oss lyckligt lottade. Än så länge (ta i trä).
Annars promenerar hon mest under dagarna. Fram och tillbaka. Hit och dit. Kollar om jag glömt stänga grinden så hon kan klättra i trappan (stänger den alltid, men kolla kan man ju...), snor åt sig fjärrkontrollen trots att hon vet att det inte är en leksak...
Vi följer efter som en skugga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar